Kort om Kungshults historia

1897 invigdes Eslöv – Hörby Järnvägar och Kungshults station byggdes. Från att tidigare varit ren jordbruksbygd, växte stationssamhället Kungshult upp med sågverk, affärer, mejeri och hantverkare av olika slag.
Byn fortsatte sedan alltmer att utvecklas till en hantverkarby med smedja, vagnmakare, träskomakare, skomakare, skräddare, bagare, snickare, bilverkstad mm.
1967 lades järnvägen ner, sista tåget på linjen gick den 28 maj. Strax därefter påbörjades rivningsarbetet av banan för att något år senare ersättas av en ny landsväg mellan Eslöv och Hörby. Nuvarande väg 17 mellan Kastberga och Snogeröd följer den gamla banvallen.
Med den nya landsvägen hade Kungshult plötsligt “öppnats” och det blev lättare att ta sig hit med bil. Folk fick upp ögonen för byn, många ville flytta hit och under 70-talet byggdes ett stort antal nya villor. Kungshult expanderade.
Med ett minskande antal hantverkare gick utvecklingen från hanterverkarby till att bli ett bostadsområde.

Kungshult består egentligen av de tre byarna Vennberga, Hassleröd och Björnhusen. Vennberga och Hassleröd tillhörde tidigare Vennberga gård, medan Björnhusen tillhörde Skarhults gods. Att samhället som växte fram kring stationen fick namnet Kungshult förefaller bero på att marken där järnvägsstationen byggdes tillhörde Kungshultsgården. Denna gård ägdes i sin tur av Skarhult och gården har troligtvis fått sitt namn av att Skarhult ägdes av kungen och att gården låg i skogen. ”Kungs” kommer från ”Kungens ägor” och ”hult” betyder ”den lilla skogen”. Kungshultsgården torde således bli: ”Gården i Kungens lilla skog”.

Kungshult har tillhört Östra Strö socken och landskommun. Från 1952, då storkommunreformen trädde i kraft, ingick Kungshult i Skarhults storkommun (en sammanslagning av kommunerna Skarhult, Borlunda, Skeglinge, Östra Strö, Gårdstånga och Holmby). 1971 bildades Eslövs kommun och Kungshult har tillhört denna kommun sedan dess.